LÀmpligheten i att redovisa immateriella tillgÄngar har diskuterats lÀnge inom forskningen med varierande Äsikter. FöresprÄkare för en mer omfattande redovisning av immateriella tillgÄngar menar att det bidrar med ökad relevans i finansiella rapporter, medan andra hÀvdar att en sÄdan redovisning skadar redovisningens trovÀrdighet pÄ grund av bristande verifierbarhet. Syftet med denna studie Àr att undersöka om en redovisning av immateriella tillgÄngar behövs för att frÀmja relevansen i den externa redovisningen. Genom en kvantitativ undersökning av Stockholmsbörsen utvÀrderas hur redovisade immateriella tillgÄngar motverkar diskrepansen mellan bokförda vÀrden och marknadsvÀrden som uppstÄr genom konservativa redovisningsprinciper. Studiens resultat tyder pÄ att immateriella tillgÄngar inte mÀrkbart frÀmjar relevansen i finansiella rapporter, samtidigt som en vÀrdering frÄn modellen om residual income gör det i högre utstrÀckning.

Immateriella tillgĂ„ngar har blivit allt vanligare att investera i, och detta har lett till en stor uppmĂ€rksamhet kring deras redovisning och vĂ€rdering. År 2005 infördes i Sverige IFRS/IAS, internationell redovisningsstandard. Dessa regler Ă€r tĂ€nkta att förĂ€ndra redovisningen till det bĂ€ttre med mĂ„l att ge en sĂ„ korrekt och verklighetsnĂ€ra bild som möjligt. Det som denna uppsats tar upp Ă€r redovisning av bioteknikföretags immateriella tillgĂ„ngar och vilken finansiell pĂ„verkan redovisningsreglerna har genom att rĂ€kna ut företagens lönsamhet. Uppsatsen Ă€r inriktad pĂ„ att forska kring immateriella tillgĂ„ngar och lönsamhet i fyra bioteknikföretag, nĂ€mligen Medivir, Q-Med, Karo Bio och BioGaia dĂ€r en fallstudie har utförts.

FrÄn och med 2005 ska svenska börsnoterade bolag anvÀnda sig av IFRS/IAS-regelverken, detta Àr ett steg i den konvergering av redovisningsregler som sker inom EU. Den hÀr uppsatsen behandlar IFRS 3 som rör företagsförvÀrv och IAS 38 som innehÄller regler om immateriella tillgÄngar. Efter en genomgÄng av teori och regelverk ser vi nÀrmare pÄ nÄgra stora svenska företag som gjort förvÀrv efter att de nya reglerna införts, och se hur förÀndringarna pÄverkat företagens redovisning. Detta har vi gjort genom att studera företagens Ärsredovisningar samt i nÄgra fall intervjua insatt personal. Dessutom har vi gÄtt igenom artiklar dÀr bland annat revisorer uttalar sig angÄende tillÀmpandet av i första hand IFRS 3..

Immateriella tillgÄngar, vilket innefattar redovisning av utgifter för FoU, Àr ett av de mer komplexa omrÄdena inom redovisningsteorin. Det finns Ätminstone tvÄ vedertagna tillvÀgagÄngssÀtt vid redovisning av FoU, en direkt kostnadsredovisning eller en tillgÄngsredovisning av utvecklingsutgifterna. Syftet med studien var att beskriva och förklara hur valet att redovisa utgifter för FoU pÄverkade lönsamheten i ett företag. En kvantitativ metod anvÀndes eftersom vi ville fÄ en generell bild av fenomenet. Vi studerade totalt 16 företag som tillgÄngsredovisar utgifter för FoU.

Immateriella tillgĂ„ngar har blivit allt vanligare att investera i, och detta har lett till en stor uppmĂ€rksamhet kring deras redovisning och vĂ€rdering. År 2005 infördes i Sverige IFRS/IAS, internationell redovisningsstandard. Dessa regler Ă€r tĂ€nkta att förĂ€ndra redovisningen till det bĂ€ttre med mĂ„l att ge en sĂ„ korrekt och verklighetsnĂ€ra bild som möjligt. Det som denna uppsats tar upp Ă€r redovisning av bioteknikföretags immateriella tillgĂ„ngar och vilken finansiell pĂ„verkan redovisningsreglerna har genom att rĂ€kna ut företagens lönsamhet. Uppsatsen Ă€r inriktad pĂ„ att forska kring immateriella tillgĂ„ngar och lönsamhet i fyra bioteknikföretag, nĂ€mligen Medivir, Q-Med, Karo Bio och BioGaia dĂ€r en fallstudie har utförts.

Immateriella tillgÄngar har fÄtt en ökad betydelse vid företagsförvÀrv i dagens teknik- och informationsbaserade samhÀlle eftersom de utgör en stor del av ett företags vÀrde (KPMG,2010). NÀr immateriella tillgÄngar har identifierats ska de vÀrderas till verkligt vÀrde ? nÄgot som lÀnge varit omdebatterat pÄ grund av problematiken i att objektivt vÀrdera dessa tillgÄngar (Marton et al., 2008, s. 304). Det stÀller sÄledes högre krav pÄ revisorn vid granskningen av huruvida företagsledningen har vÀrderat tillgÄngarna till ett rÀttvisande vÀrde eller inte (Ekberg & Lorentzon, 2007).

KontrollbalansrÀkningen Àr ett borgenÀrsskydd vars funktion Àr att sÀrskilja livsdugliga företag frÄn de som inte Àr det. FrÄgan om livsduglighet avgörs av företagets nettotillgÄngar. Vilka tillgÄngar som tas upp och hur tillgÄngarna vÀrderas fÄr dÀrmed en avgörande betydelse för ett aktiebolags fortsÀtta existensen. Lagen ger ingen nÀrmare beskrivning för hur redovisning av tillgÄngar ska ske, utan hÀnvisar till god redovisningssed. Vad som utgör god redovisningssed blir sÄledes viktigt för att avgöra nettotillgÄngarnas storlek och i förlÀngingen företags livsduglighet.

Uppsatsen tar sin utgÄngspunkt i problematiken kring införandet av IAS/IFRS Är 2005. Studien fokuserar pÄ redovisningen av förvÀrvade immateriella tillgÄngar enligt IFRS 3 eftersom övergÄngen till den standarden i den svenska debatten identifierats som en av de mer krÀvande förÀndringarna beroende pÄ standardens komplexitet. För att undersöka effekten av IFRS pÄ företagens redovisning av immateriella tillgÄngar har vi valt att studera hur förÀndringen av dels andel och antal separat redovisade immateriella tillgÄngar och dels förÀndringen i de upplysningar som företagen lÀmnar om immateriella tillgÄngar i samband med rörelseförvÀrv. För att göra denna undersökning har ett urval av företag noterade pÄ Stockholmsbörsens Large Cap-lista gjorts och dess koncernredovisningar för Ären 2004 till 2007 har sedan granskats. Resultatet av studien visar att företagen i stor utstrÀckning tagit till sig den nya standarden och dÀrmed bidrar till ökad jÀmförbarhet pÄ den inre marknaden..

Det rÄdande sambandet mellan redovisning och beskattning utgör ett stÀndigt aktuellt juridiskt spörsmÄl. Vad betrÀffar immateriella tillgÄngar kan komplexiteten anses förstÀrkas ytterligare av det faktum att lagstiftaren i vissa avseenden valt att skatterÀttsligt jÀmstÀlla immateriella tillgÄngar med inventarier. Syftet med denna uppsats Àr att utreda redovisningens betydelse för den skatterÀttsliga vÀrderingen och periodiseringen av immateriella tillgÄngar. Denna mÄlsÀttning har gjort det nödvÀndigt att dels utreda huruvida redovisningen överhuvudtaget skall komplettera de skatterÀttsliga reglerna, dels analysera vilka skatterÀttsliga konsekvenser som kan komma att följa av ett eventuellt samband. Vad som i synnerhet skall utredas Àr huruvida ett inkonsekvent synsÀtt pÄ det kopplade omrÄdet kan komma att resultera i en tidigarelagd skatterÀttslig kostnadsföring av immateriella tillgÄngar, vilka dessutom kan vÀrderas i syfte att optimera vÀrdeminskningsavdragen..

Immateriella tillgĂ„ngar har blivit allt vanligare att investera i, och detta har lett till en stor uppmĂ€rksamhet kring deras redovisning och vĂ€rdering. År 2005 infördes i Sverige IFRS/IAS, internationell redovisningsstandard. Dessa regler Ă€r tĂ€nkta att förĂ€ndra redovisningen till det bĂ€ttre med mĂ„l att ge en sĂ„ korrekt och verklighetsnĂ€ra bild som möjligt. Det som denna uppsats tar upp Ă€r redovisning av bioteknikföretags immateriella tillgĂ„ngar och vilken finansiell pĂ„verkan redovisningsreglerna har genom att rĂ€kna ut företagens lönsamhet. Uppsatsen Ă€r inriktad pĂ„ att forska kring immateriella tillgĂ„ngar och lönsamhet i fyra bioteknikföretag, nĂ€mligen Medivir, Q-Med, Karo Bio och BioGaia dĂ€r en fallstudie har utförts.

Bakgrund: Bristen pÄ information om immateriella tillgÄngar i den externa redovisningen har blivit alltmer pÄtaglig i takt med att dessa tillgÄngars betydelse ökat. RedovisningsrÄdet har för att reglera detta givit ut rekommendationen RR 15. Syfte: Syftet med denna uppsats Àr att utreda vilket behov marknadsaktörerna har av redovisningen rörande immateriella tillgÄngar för att understödja deras beslutsfattande och om nuvarande lagstiftning och rekommendationer möjliggör en redovisning som motsvarar detta behov. AvgrÀnsning: SkattemÀssiga effekter berörs ej. TillvÀgagÄngssÀtt: Information har samlats in frÄn analytiker, kreditgivare samt Sveriges Aktiesparares Riksförbund, genom personliga intervjuer.

Purpose:The purpose of this study is to describe and explain the international music company reports of its intangible assets to examine whether similar methods can be applied to the Swedish market.Method:The study was based on a qualitative and abductive research approach. Collected data is mainly from secondary sources in the form of auditor approved consolidated financial statements.Conclusion:The Swedish music companies activate their intangible assets only partially or not at all, despite the fact that assets in the form of music catalogs, rights, contracts and advances are those that generate revenue for the companies. The study has resulted in a description of how the companies are doing on an international level with the IASB and FASB's regulation. With this report, we have found flaws in the way the Swedish companies prepare their accounts according to the current regulations. In the analysis, these shortcomings are highlighted and to what extent these international standards can be applied in the Swedish companies to take a step towards a more accurate picture and a harmonized and comparable accounting..

Under de senaste Ärtiondena har vÀrdering och redovisning av immateriella tillgÄngar blivit omdebatterade av redovisningspraktiker, standardsÀttare och akademiker. En av de debatterade immateriella tillgÄngarna Àr forskning och utveckling och den internationella standarden IAS 38 redogör för hur en sÄdan tillgÄng ska redovisas. Syftet med denna studie Àr att undersöka huruvida redovisningsinformationens vÀrderelevans pÄverkas av en balansföring av samtliga investeringar i forskning och utveckling. Studien utgÄr frÄn en kvantitativ ansats och omfattar de svenska börsnoterade företag som redovisade investeringar i forskning och utveckling under rÀkenskapsÄren 2001 till 2010. För att utreda syftet konstruerades en balansföringsmodell och dÀrefter gjordes multipla regressionsanalyser pÄ resultaten frÄn den modellen.

Bakgrund och problem: Principbaserade standarder lÀmnar stort utrymme för ledningens bedömning nÀr det gÀller val av redovisningsmetoder. Trots att redovisningsregler uppmuntrar företag att identifiera immateriella tillgÄngar i samband med rörelseförvÀrv i sÄ stor grad som möjligt, fortsÀtter företagen att redovisa relativt stora mÀngder goodwill vid förvÀrv och bara fÄtal företag vÀljer att identifiera immateriella tillgÄngar separat. Immateriella tillgÄngarnas egenskaper gör redovisningen svÄrt och komplex. Redovisning av immateriella tillgÄngar inte Àr relevant och ger anvÀndaren en missvisande bild av de finansiella rapporterna.Syfte: Uppsatsens syfte Àr genom att studera immateriella tillgÄngarnas betydelse för olika typ av företag och bakomliggande faktorer till val av identifiering av immateriella tillgÄngar, skapa förstÄelse för den problematik som införande av gemensamma regelverk kan skapa för olika branscher.AvgrÀnsning: Denna studie Àr begrÀnsad till tvÄ svenska börsnoterade företag i tvÄ olika branscher och behandlar endast val av identifiering av immateriella tillgÄngar i samband med rörelseförvÀrv.Metod: Den metod som anvÀnds Àr en kvalitativ fallstudie dÀr telefonintervjuer genomförts samt informationen ur företagets Ärsredovisningar har granskats. Resultatet frÄn den empiriska delen har sedan analyserats utifrÄn referensramen och sammanfattas i slutsatsen.Resultat och slutsatser: Resultatet av den genomförda studien visar att olika branscher identifierar olika typer av immateriella tillgÄngar och i olika utstrÀckning.

Immateriella tillgÄngar Àr i de flesta företag till mÀngden fler Àn de materiella tillgÄngarna. DÀrför har intresset för de immateriella tillgÄngarna ökat i dagens samhÀlle. Företag kan antingen vÀlja mellan att aktivera eller kostnadsföra de immateriella tillgÄngarna. Aktivering innebÀr att den immateriella tillgÄngen bokförs som en tillgÄng i balansrÀkningen. En avskrivning görs Ärligen över nyttjandeperioden.